Satt i fikarummet på jobbet, åt min matlåda och läste helt lungt boken "Arbetsrätt 2008" som jag lånat av fackombudet. I helgen ska det vara en städdag på jobbet, en frivillig happening som kompenseras med lite övertidsersättning och en middag på olearys. En överkucku, intern på företaget jobbar hos oss för att få ordning på kontoret. Jag känner inte karln men plösligt vänder han sig mot mig och säger "Ska inte du vara med på städdagen Ida, det skulle behövas ett fruntimmer som håller lite ordning". Jag hörde arbetsledaren dra efter andan och kände mitt eget blod rusa. Snabbt frågade jag vad han menade, om kön verkligen är en viktig kompetens när man städar. Jag visste inte om han fattade markeringen så efter ett tag sa jag att du som är så intresserad av könsroller, kan inte du se till att vi får en jämställdhetsplan på den här arbetsplatsen? Det är ju ändå ett lagkrav. Jag gick ut för att hämta mitt tjänstefordon. Jag räknade till tio, jag räknade till säkert tusen men var fortfarande arg. Så när jag kom in igen ropade jag tvärs över kontorslandskapet: Om du inte allvarligt ser över hur du uttrycker dig kommer du att bli personligen omnämnd i jämställdhetsplanen!
Det här är ju inte ett särskillt konstruktivt sätt att påbörja en dialog. Så överkuckun satte sig med armarna i kors i försvarsställning på en gång. Jag drog igenom hela min feministiska retorik om att se människor som individer istället för könsvarelser. Han hämtade sin kompetens från sina egna relationer med kvinnor och hur dom städar i hans hem (ja det är sant). Irrelevant tyckte jag, men han tyckte att eftersom han är äldre än jag och har mer erfarenhet så har han rätt(!). "Jaså du använder åldersdiskriminering också" sa jag och då kallade han mig barnslig och var på väg ut ur rummet. Flera gånger upprepade jag "Jag tar illa upp när du uttrycker dig på det sättet" men jag vet inte om något av det jag sagt gick fram. Under hela samtalet envisades han med att kalla kvinnor och män för fruntimmer och karlar. Till slut bad han om ursäkt men det var nog mest för att jag skulle gå därifrån... :)
Jaa visst var det ett feltramp han gjorde men mina stridsåtgärder var knappast proportionerliga. Men ibland blir man bara så himla arg...
Är det en bra idé att lägga ut sina konflikter på nätet?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
hahaha, åhå vad roligt!...alltså inte när det hände men att läsa/höra om det efteråt :) Sen om det är ok eller inte att lägga ut en konflikt offentligt på en blogg tycker jag är en svår fråga, men så länge man inte hänger ut personen med namn o bild kanske det är ok... Och nånting av det du sa måste ju ha gått in annars skulle han inte tyckt det var så jobbigt :) Det var kul läsning iaf! KraMia.N
Jag hörde en kommentar om att "ni kvinnor har ju som intresse att hålla fint hemma". Ja vad svarar man? Jag blir glad när jag läser att du reagerade för det är inte alltid jag orkar det när alla fäller sina korkade kommentarer.
Skicka en kommentar