500 spänn och en timma fattigare

Tänkte jag skulle fixa en TBE-vaccinering, vill ogärna ha halvsides ansiktsförlamning och sånt, och det blir ju alltid en resa till västkusten samt några dagar i Stockholms skärgård varje år, där fästingrisken är stor. Man tar ju sitt samhällsansvar och vill inte ligga samhället till last. :) Ringde infektionskliniken i stan och förklarade mitt ärende i förmiddags. Frågade om det fanns någon tid nästa vecka men eftersom TBE-vaccinationen sker i tre steg med avvägda mellanrum tyckte dom det var bäst om jag kom redan idag, så jag hinner klart innan semestern vecka 27. Fick okej av arbetsledaren att ta tjänstebilen dit, eftersom jag var på väg ut på jobb, men jag hittade inte plånboken på jobbet. Tänkte att den ligger väl hemma då, åkte dit och parkerade utanför porten eftersom jag bor mitt i city där det inte finns några parkeringsplatser (i alla fall inte för den utan plånbok). In och kollade i hallen men jag hittade den inte, ringde sambon och pizzerian där jag sist använde den men inget napp. Tänkte att det kanske går bra med ett sjukhusbesök ändå och gick ut igen. Skyndade mig backa ut bilen bland lastbilarna och folk så sopbilen kom fram. Körde vidare i mitt tjänsteärende och upptäckte efter ett tag en välbekant inplastad lapp på vindrutetorkaren. Mina bekymmer om vart plånboken tagit vägen kryddades rejält. Japp, under mina ynka fem minuter i lägenheten hade en lapplisa hunnit fram. Klockan ett hade jag fått tid på infektionskliniken. På sjukhusområdet visar det sig att det inte finns en enda p-plast som inte kostar pengar, jag som inte har ett endaste mynt och klockan närmar sig snabbt tretton. Till sjukhus åker man när man är sjuk, kanske akut och det måste väl vara fler än jag som gett sig av utan fickan full av mynt? Jag tycker det är lite fult att ta betalt av patienter som besöker anläggningen.
Jag hittade en ledig mammografi-p-plats direkt utanför ingången, klev in och förklarade att jag inte hittar min plånbok och varken kan betala för behandlingen eller parkeringen. För sprutans skull är det ingen fara, sa tjejen i receptionen, den kan faktureras. Men jag vill ju ogärna få en p-bot till, det börjar bli dyrt att vara fattig. För säkerhets skull har jag låtit den gamla sitta kvar, i fall det kommer en lapplisa kanske han tror att han redan varit där (?!). En del strul fram och tillbaka, receptionisten säger att på mammografi får jag i alla fall inte stå parkerad men hämtar två femmor så jag kan parkera allra längst bort på området eftersom det är knökfullt överallt, man kan tro det är rea. Vilken fantastisk personal, tänker jag, när jag kommer hit och ska ta nästa spruta måste jag ta med fikabröd som tack för hjälpen. När jag kommer tillbaka in på infektionskliniken har receptionisten försvunnit men övrig vårdpersonal har kommit fram till att de inte alls kan fakturera. När jag tillbringat femtio minuter där får jag till slut ingen behandling utan istället en ny tid nästa måndag, för nu är det tydligen gott om tid till vecka 27. Så här mycket har jag aldrig betalat för en spruta jag inte fått och jag ändrar mig angående fikabrödet. Det slår mig att den tiden jag fått nu var den jag föreslog i telefonsamtalet i morse, när jag var en timma och 500 kronor rikare.