Göra barn?

Man växer upp med dockor som bäddas ner i dockvagnar. Efter puberteten tar man ansvar för preventivmedel och tar ställning till abort. Sen blir man trettio år, har jobb, bostad och fast relation och helt plötsligt står man där helt oskyddad och det finns ingenting att skylla på längre. Och jag undrar varför jag aldrig funderat över om jag ens vill ha barn. Det har bara varit inmurat i resten av förväntningarna på livet, det är vad omgivningen förväntar sig. Den omgivning som ger gliringar i all välmening utan att någonsin bry sig om vad jag vill. "Är det inte dags snart?" Det är för stort för att man ska få kräva det av någon annan.