För något år sen sådde jag jättevallmo men ingen kom upp. I våras noterade jag ett nytt bladverk i rabatten och undrade om det var en tistel som skulle rensas bort. Men den blev kvar och i veckan slog den här skönheten ut.
Jag har inte kunnat låta bli att börja peta ner fröer i jorden, våren känns ju så långt borta trots helgens fina väder.
Jag tänkte ju i år att jag ska så tomaterna tidigt så jag kommer igång med odlingen. Men det tog veckor innan de grodde och sen växte de så långsamt så långsamt bakom gardinen i sovrummet. Den här gula busktomaten bestämde sig för att bli slingerväxt. Vad gör jag för fel?
19 grader i växthuset och vi har ätit våfflor på verandan. Har sått tomatfrön men det kommer inte upp något. Kanske har jag förlorat mina gröna fingrar.
I helgen klippte jag ner physalisen något. Den växer så det knakar, även sen jag tog in den tidigt i höstas. Men det kommer inga fler blommor så nu väntar jag in de sista bären bara. Sen tänkte jag klippa ner den ordentligt så den får plats i fönstret som en riktig krukväxt. De avklippta skotten hamnar i vatten tills de får rötter, sen blir de också krukväxt.
Jag räddade in en liten tomatplanta innan frosten kom. Den har stått i kruka i norrfönster mot skogen och lyckats producera en tomat som nu håller på att rodna.
Den enda paprikan som ville odlas fram är nu slaktad. Den har stått inne sen det blev risk för nattfrost men nu är det slut med det som ni ser. Eftersom jag trodde att paprika är ettårig slängde jag resten av plantan i en grop bakom växthuset. Dumt, men så är det innan man vet bättre.
Ni höstdeppar väl inte? I växthuset kommer första knoppen på dahliorna (ett missöde i våras, jag blev för ivrig med utplanteringen) och på friland kommer den här höstblomman jag fick av mamma. Den tittar inte fram förrän första frosten har varit.
Så här ser det ut i köket sen av- vecklingen av växthuset påbörjades. Physalisen äter vi av lite då och då och paprika- plantan (till höger) väntar på att jag ska börja tycka om papika.
Jag har grävt om rabatten så den ser lite frächare ut. När vi sprängde bort den stora stenen i somras blev det några lagom stora flak att ha som step-stones så man kommer åt alla växter. Här syns från vänster till höger höstfärgad gul iris, svarta vinbär och blå iris med en röd ringblomma framför.
Så här ser chilin ut nu. Jag tog den inomhus för ett tag sen och då ville den fälla nästan alla blad. Men en grön fin kvist är på väg att ta över.
Veckans kallaste temperatur i växthuset är 2,6 grader. Den här tomaten växer fortfarande men nu har jag precis klippt av den och tagit in den. Sommarvattnet är avstängt så resterna i växthuset får nöja sig med manuell bevattning. Det kan bli lite svårt eftersom jag fått en projektanställning på LO som uppsökare i skolor. Är tjänstledig från mitt vanliga kneg för att sköta detta, så det ska bli kul. Jag och en tjej till ska åka runt i halva norrland oc
h besöka gymnasie- skolor och berätta hur den svenska arbets- marknaden fungerar. Får se hur mycket bloggande jag hinner med. Kram på er!
Men lite fantastiskt ändå, i början av sommaren fick jag av Mia några utblommade vårlökar som hellre ville ner i jorden än stå vissna på en balkong. Vi släppte ut de halvdöda sakerna i det fria och se vad som hände. Redan för några veckor sen tittade den här sötnosen fram. Vet inte om det är kalla nätter som gjort att den tror det blivit vår.
Som prenumerant på tidningen Allt om trädgård fick jag några lökar doftliljor som premie när jag inom tio dagar sålde min själ till Bonnier. Jag såg fram emot vackra blommor och goda lukter. Det som hände var att de kom upp ur jorden ganska snabbt men var väldigt gnälliga i blåsten och bladen gick av (nästa år får de bo i växthuset). När de till slut nu blommar så luktar de gammal hjälplärare från 1985, ni vet de här överparfymerade tanterna som ska luta sig fram och hjälpa en med mattetalet och en nioårings känsliga näsa håller på att explodera.
Här syns en glad men frustrerad yngling. För ojämn bevattning tro? Eller bara egen vilja?
När jag fyllde trettio år fick jag ett äppleträd av min släkt. Första året gav det en skörd på åtta äpplen och jag var mer än nöjd. Nötskrikan tyckte också att det smakade gott, stora tuggor tog den. Men i år var det väldigt lite blommor och bara ett äpple. Jaja, det behövdes ingen kartgallring i alla fall. Hoppas att jag får behålla det för mig själv.
