Igår somnade barnet i pyamas i sin säng 18.40 och vi tänkte att äntligen har han fått normala sovrutiner för ett 6-månaders barn. Men icke. För det var tydligen bara en tupplur och vid åttatiden hördes ljud från hans rum. Så vi stoppar om honom, petar in nappen och enligt konstens regler tar vi inte upp honom, pratar inte och tänder inte lampan men lämnar dörren på glänt. Han skriker i förtvivlan när vi går därifrån och bubblar av skratt när vi kommer. Till slut tänker föräldrarna att han kan väl inte sova för att han blivit hungrig av allt stök och ger honom en skvätt bröstmjölksersättning. Då blir han ännu piggare och gladare.
Och vi tänker - men vänta nu - tycker vi det är ett problem att vi har ett barn som är glatt, på bra humör och tycker om att umgås med oss? På grund av våra åsikter om när han ska och inte ska sova.
Det lättaste sättet att göra sig av med ett problem är ju inte att lösa det, utan att sluta betrakta det som ett problem. Till slut ville jag gå och lägga mig så jag tog med barnet till dubbelsängen och bäddade ner oss där. Barnet var lyckligt och lågmält jollrande och jag försökte visa att mamman är en väldigt tyst och tråkig typ på nätterna (om det inte är roligt att vara vaken kan man ju lika gärna sova). Så barnet bökade runt, sparkade mig i magen, tryckte upp rumpan på min kudde och pruttade mig i ansiktet. Men sen somnade vi båda två och sambon la tillbaka honom i sin säng.
Idag är det den stora fågelräknardagen. Jo det är säkert, kolla på sofnets hemsida.
Sambon fick en vacker blombukett på sin födelsedag. När tulpanerna vissnat ut tittade små blåbär fram trots att riset var helt vitmålat.
"Ni borde ha skottat av växthus- taket för länge sen" kanske någon tycker. Men det har vi gjort. På juldagen närmare bestämt. 
Igår och idag var det prioriterat att skotta av taket till bonings- huset. Därifrån är den första bilden tagen, man ser att väggarna på växthuset bågnar. Taket också.
Idag tyckte vi att det var en bra dag att göra en premiärtur till Öppna förskolan (det var innan jag såg hur mycket det snöade). Så när barnet berättade att det var dags för förmiddagsluren packade jag ner honom i barnvagnen och drog iväg. Snöstorm i oplogad uppförsbacke hindrar inte oss, och det är ett måste när den enda kommunala Öppna förskolan är placerad bakom arslet i en stadsdel där det vintertid inte finns några trottoarer (de ersätts då av två meter höga snövallar).
Igår somnade barnet i pyamas i sin säng 18.40 och vi tänkte att äntligen har han fått normala sovrutiner för ett 6-månaders barn. Men icke. För det var tydligen bara en tupplur och vid åttatiden hördes ljud från hans rum. Så vi stoppar om honom, petar in nappen och enligt konstens regler tar vi inte upp honom, pratar inte och tänder inte lampan men lämnar dörren på glänt. Han skriker i förtvivlan när vi går därifrån och bubblar av skratt när vi kommer. Till slut tänker föräldrarna att han kan väl inte sova för att han blivit hungrig av allt stök och ger honom en skvätt bröstmjölksersättning. Då blir han ännu piggare och gladare.
För första gången sen första snön kom har graderna krypit upp till nollstrecket. Lite snöblandade grejer regnar horisontellt. Kanske stannar vi inne idag.
